De här böckerna lyssnade jag på i ett svep, medan jag broderade. Och jag gillade Maureen, som är den ganska udda hjältinnan i de här böckerna. Jag tycker mycket om Minnas språk och hennes minst sagt udda metaforer. Men till sist blev det väl mycket av fylla och olyckliga hel och halvkriminella. Kanske det hade varit bättre om jag tagit en paus mellan Garnethill och Exil.