Tidigare i år läste jag ”Sanning med modifikation”, som är den första romanen om Kouplan, en minst sagt udda privatdetektiv. Då var jag så förtjust att jag inte var säker på om jag skulle läsa nummer två, ibland är det bra att avstå hellre än att bli besviken. Men så läste jag ”Önska kostar ingenting”, och jag blev inte besviken, men inte heller lika förtjust som i den första boken. Framför allt är Sara så oerhört begåvad verbalt. Det är en njutning att läsa hennes böcker. ”Önska kostar ingenting” är ingen dussindeckare. Jag gillar verkligen Kouplan och kommer troligen läsa nästa bok också.