En deckare, men ingen vanlig svenska deckare. Här är det privatdetektiven Kouplan som får i uppdrag att leta rätt på en försvunnen fyraåring, som heter Julia. Både Julias mamma Pernilla och Kouplan själv har goda skäl att hålla polisen utanför. Sara Lövestam är skicklig, några sidor innan Kouplan kommer på sanningen insåg jag den och det var planerat.
Det är alltid gräsligt när små barn far illa, men Sara lyckas mildra fasan så att det blir uthärdligt.
Det här är den bästa bok jag läst hittills i år. Språket är vackert.
Boken genomsyras av vemod, men slutet inger hopp och innehåller en överraskning.