Jag trodde att jag plockade åt mig en feelgoodroman. Men hej vad jag bedrog mig. Det här är så mycket bättre. Det är allvar, det handlar om moral och ansvar. Och tyvärr bitterhet.
Den handlar om Cecilia, som är på alla sätt perfekt och framgångsrik försäljare av Tupperware. En dag hittar hon ett brev från sin man. Ett brev, som hon faktiskt inte borde öppna.
Vad hade ni gjort?
Det är också ett gammalt mord, som kastar långa skuggor i den här boken. Och inte så mycket om vem som gjorde det och varför. Utan hur det hade kunnat bli om inte… En bok om de små beslut man fattar och de stora effekter de kan ha.
Jag kom att tänka på en sång min far spelade på pianot hemma:
”Men den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den begrovs i en massgrav i Flandern
med en fattig parisstudent.”
Text Ture Nerman, musik Lillebror Söderlund